Djembetrummorna
Efter en helg med djembetrummorna i en församling kom det fram en äldre man och väste: ”rösten är slut sedan länge, men jag har sjungit ändå i gudstjänsten. Det går inte låta bli att sjunga när trummorna kallar.”
Vi är alla födda i rytmen. Hjärtats slag, mammas pulserande blodomlopp var vårt första rum.
Att hitta in i rytmen är som att hitta hem till sig själv. Till sitt ursprung. Ja, till Gud.
Hade jag inte fått en gitarr i min famn, så hade det nog blivit trummorna.
Rytmen, pulsen, svänget måste finnas där. Annars spelar resten inte så stor roll. Duke Ellington håller säkert med: ”It don´t mean a thing if it aint got that swing.”
Edo Bumba från Kongo Kinshasa var min förste ledsagare till detta fantastiska instrument. Nu försöker jag gå i hans fotspår och lära ut enkla rytmer för grupper. Gärna med sikte på att spela till psalmsången. Orgel och djembetrummor är en fantastisk mix.
Jag har tillgång till c:a 20 djembetrummor. Och gillar att introducera dom tillsammans med ett gäng nybörjare. Gör vi det under en lördag, blir söndagens gudstjänst en bra samling där trummorna kallar oss till lovsång, bön, glädje och smärta. Var och en kan hitta sin puls. Några kan nöja sig med grundpulsen, medan andra kan göra några utsvävningar och utsmyckningar. Djembetrumman är ett ”allåldersinstrument”. Har man börjat småskolan så går det bra att vara med ända upp till pensionsåldern.
Om rytmen och trummorna kallar på mig - kommer jag.